jag gick över en gata som var asfalterad
jag hatar att prata med folk jag inte känner så väl. fast jag inte är nervös så snubblar jag över orden, pratar alldeles för fort, tappar ord så att vad jag än säger låter ryckigt och konstigt. sen så får jag alltid för mig att ingen orkar lyssna så jag speedar på vad fan det nu är jag ska säga och då blir det inte ett dugg intressant, spännande eller roligt. tappar poängen liksom. själv avskyr jag folk som babblar för mycket om sånt man ändå inte fattar, såna som pratar långsamt och detaljerat. jag försöker låta intresserad. vet inte om det funkar.
och så är jag en sån som alltid säger fel saker vid fel tillfällen. tex: någon säger - min mormor har dött. jag - ååh jag är så trött så jag döööör.
hatar också att träffa bekanta på stan, såna man aldrig umgås med längre eller som man känner litesådär. det är så ytligt. liksom "heej hur är det jo det är bra hur är det själv jo det är helt okej vad gör du då eeeh går på stan du då går runt och kollar lite okej jamen nu ska vi traska vidare ha det bra hejdå". varför varför utsätter man sig för sånt? ofta försöker jag låtsas som att jag inte ser, fortsätter rakt fram. du. finns. inte.
tacka vet jag det skrivna ordet. jag håller mig till det. sudda ut skriva om formulera på rätt sätt tänka igenom skriva om igen. send it away.
håller med dig där. det blir bara ruskigt krystat då man stöter på någon man egentligen inte vill (eller inte behöver) prata med... knepigt.
och jag babblar alltid för mycket! såväl med de jag känner som de jag inte känner... alldeles för mycket. en del blir nog rädda. är kanske lite för öppen... hehe.
Hmms måste säga att det märks inte på dig så ofta när jag är med dig. men jag vet att det är så du funkar. din lilla babbel klant
Vet precis vad du menar. Bra formulerat.=)
Håller helt med dig tjejen, bättre vore det kanske bara att kolla ner i marken o låtsas att man inte ser dem, eller ännu bättre, kolla upp mot himlen o låtsas att man spanar in en osynlig fågel ;)
Jag är likadan, tror folk tycker jag är knäpp.. ibland säger jag hej och ibland inte... ibland lite krystat och ibland så gallopperar jag förbi. Man känner sig som en alien som inte vet hur man beter sig som folk.