ollikk

men åh! jag kan inte sova. och det vet jag utan att ens ha försökt. min kille sitter också uppe och imorrn är det min tur att kliva upp när lillpluttesnutteprutten vaknar men nä, jag ska komma på nåt tänkte jag. typ "jag var uppe och kräktes inatt" eller "jag drömde mardrömmar hela natten, vaknade och grät och stirrade ut i mörkret och mina ögon vande sig inte ens! och jag måste få sova lite nu, litegrann bara, älskling..." eller nåt.

jag hatar morgnar. jag är ett monster på morgnarna och min kära son fattar ju inte. jag brukar viska "fem minuter till, bara fem minuter" och då kommer han med väckarklockan och slänger den i huvudet på mig. hans nya grej näst efter "oppa upp mamma, oppa upp" och att dra i mina armar och ögonlock är att komma med en grön plastkopp och säga "affe mamma, affe". och ni som inte fattar det sista så ska jag översätta. affe är kaffe. det är vi som lärt honom. i koppar har man kaffe. det bara blev så.

sen så är det jävligt orättvist att evan aldrig väcker och torterar linus först. dom verkar ha någon slags hemlig överenskommelse dom där två. för det kan helt enkelt inte bero på att jag är roligare att vara med på morgonen. jag somnar ju på soffan sen!

alltså, jag tycker ju liiiite synd om mig själv. jag och evan kommer nämligen spendera nyårsafton helt ensamma. linus ska jobba och alla andra (som jag pratat med) ska på fester och dricka sig fulla. och jag som hatar, eller inte hatar, men ogillar allt smällande för jag ser ju ändå ingenting från min balkong. bara hör hur det krigas mellan husen. buhu. jag borde inte skaffat barn! fyfan nu kan jag inte gå ut och festa och dregla i spyor och nyårslöften!

nejrå. så illa är det inte. faktiskt. det där med att festa tar jag igen på min kusins trettioårsfest helgen efter nyårsafton. om jag orkar det. jag är inte partybrud direkt. jag orkar till tolv sen är jag inte kontaktbar.
jag och ungen kommer för övrigt ha skitmysigt och är det nån mer som är sådär all alone och inte riktigt bryr sig så är det bara att plinga på!

för övrigt så fattar jag inte hur folk orkar gå på mellandagsreorna. det är bara trängsel svett och onödigt shoppande men det säger jag förstås bara för att jag är lite sådär fattig. länge leve bitterheten!

hej och slick!