ollikk

imorgon ska jag få ett par nya byxor (om jag hittar nåra) och linus betalar! tjoho!

igår på ettårskontrollen hos tandläkaren hette allas ungar nåt på E förutom den enda pappans unge som hette Fred.

nu ska jag till stan och handla upp barnbidraget, skitsamma om vi får svälta liksom. (och det var ironi. kanske)

det är så stört att jag och mina vänner är upptagna på olika tider jämt och så sitter jag där sen och har ingenting att göra! eller så är nån sjuk och när den blir frisk så blir jag eller evan sjuk och sen när vi är friska så blir dens unge sjuk och så håller det på sådär. fast imorgon ska jag visserligen träffa en kompis men det förvånar mig inte om hon ringer och har glömt nån bvctid eller nåt.

nu ska jag rengöra tåjävlen. jag kommer dö! fast jag har iaf inte ont i halsen längre! tjoho tjohej.

igår slog jag i min lilltå och det sprutade blod och en bit av tån försvann och det blev sådär köttigt och äckligt och jag försökte gråta bara för att men det gick inte. istället så tyckte jag att linus skulle ringa ambulans och ta ledigt från lumpen för "det här är väldigt allvarligt ju". 

idag har jag ingenting att göra och ingenting planerat och det är ju rätt tråkigt.
och inga pengar heller att gå på stan och handla upp på sånt som är onödigt egentligen men som jag inbillar mig att vi behöver. buhu.

jag kom precis på hur knäpp min unge såg utan när han var lite mindre och nästan inte hade nåt hår. flintisungar är rätt fula faktiskt. när han föddes var han helt svart på skallen sen tappade han håret och nu är det tillbaks men istället är han blond. tur för honom att han fick tokblå jättefina ögon. det är dom som gör honom så jäkla söt.
under förlossningen blev jag helt nojjig på hårfärgen, när huvudet hade tryckts ut lite så gapade jag till barnmorskan "har han hår har han hår, vilken färg?" och så skulle jag prompt känna på huvudet mellan mina ben också för jag ville veta om håret gick att dra i, alltså om det var mycket hår. även under graviditeten så brukade jag fundera på vilken färg på håret mitt barn skulle få. det var min graviditetsnojja. andra luktar i soppnedskast (jag har faktiskt hört om såna) och jag hakar upp mig på hårfärger. såere.

det ringde en gubbe (han lät i den åldern) till mig idag och berättade att en utav mina dikter fått ett hedersomnämnande (heter/stavas det så?) och att den kommer läsas upp (var hur när minns jag inte) och vara med i en bok. det känns faktiskt jättekul även om det inte botar cancer eller räddar barn från svält eller sådär.
tjohej. liksom. att nån tyckte dikten var bra.