ollikk

min lilla skitunge har hela veckan övat på att ställa sig upp (med hjälp av möbler och mig) och idag klarade han av det utan några större problem. jag väntade mest på att han skulle skippa krälandet (som han för övrigt är riktigt bra på) och börja krypa istället men nänä. fast vad spelar det för roll, han kan ju ställa sig upp även om det är vingligt och osäkert. han ser alldeles lycklig ut när jag berömmer honom och jag blir sådär nördigt stolt. jävla linus som den här veckan ska ligga ute i fält och inte kan ringa till oss! nu måste jag vänta aslänge på att få berätta ju!

men åh.