ollikk

men åh! jag kan inte sova. och det vet jag utan att ens ha försökt. min kille sitter också uppe och imorrn är det min tur att kliva upp när lillpluttesnutteprutten vaknar men nä, jag ska komma på nåt tänkte jag. typ "jag var uppe och kräktes inatt" eller "jag drömde mardrömmar hela natten, vaknade och grät och stirrade ut i mörkret och mina ögon vande sig inte ens! och jag måste få sova lite nu, litegrann bara, älskling..." eller nåt.

jag hatar morgnar. jag är ett monster på morgnarna och min kära son fattar ju inte. jag brukar viska "fem minuter till, bara fem minuter" och då kommer han med väckarklockan och slänger den i huvudet på mig. hans nya grej näst efter "oppa upp mamma, oppa upp" och att dra i mina armar och ögonlock är att komma med en grön plastkopp och säga "affe mamma, affe". och ni som inte fattar det sista så ska jag översätta. affe är kaffe. det är vi som lärt honom. i koppar har man kaffe. det bara blev så.

sen så är det jävligt orättvist att evan aldrig väcker och torterar linus först. dom verkar ha någon slags hemlig överenskommelse dom där två. för det kan helt enkelt inte bero på att jag är roligare att vara med på morgonen. jag somnar ju på soffan sen!