ollikk

det är sena kvällen för en självutnämnd tant som jag. häromdan skällde jag ut en typ tre äpplen hög unge när han kastade en cykel över spårvagnsspåret. jag skrek som om jag hade ont nånstans men han lydde om än ganska motvilligt. min syrra tyckte det hela var hur pinsamt som helst.

jag kanske skulle slänga mig i sängen tillsammans med katterna och son (linus jobbar tills jag vet inte när) och läsa och likväl rör hon sig som är en tonårsbok jag älskade när jag var just tonåring (som om jag är lastgammal nu...) och kanske minnas att man inte är så himla klok när man är typ tre frukter hög och inte ens börjat få finnar.

på tal om den boken förresten. katja hittade den på erikshjälpen för en femma för några veckor sen. tänk att jag letat efter den boken i nästan åtta år sen min barndomspolare köpte den på akademibokhandeln när vi var typ fjorton. vi hade delad vårdnad om den fram till nu.
tänka sig. hallå!